USA:s handelsunderskott mot Kina ökar — men är det felberäknat?

När Trumps administration beskriver underskottet i handelsbalansen glömmer de USA:s omfattande tjänsteexport. Det är där ökningen av exporten kommer att ske, men i stället är handelspolitiken inriktad på det utopiska projektet att få tillbaka klassiska industrijobb.

Ett av Donald Trumps viktigaste argument för sin protektionistiska handelspolitik är att USA har underskott i handelsbalansen med omvärlden.

Störst är det mot Kina och i Trumps föreställningsvärld kostar detta jobb och välstånd.

Efter nästan ett och halvt år vid makten har Trump inte lyckats göra något åt underskottet mot Kina. Tvärt om blir det större, och framför allt större än prognoserna visade.

Kinas handelsöverskott mot USA var över 80 miljarder dollar under årets första fyra månader. Kinas utrikeshandel växte kraftigt i april. Allt enligt kinesiska myndigheter.

Handelsbalansen mellan Kina och USA visar ökade med 28,78 miljarder dollar, jämfört med förväntade 24,7 miljarder dollar.

Kinas totala export var 12,9 procent högre än under samma period föregående år. Betydligt högre än den förväntade tillväxten på 6,3 procent, och USA står för en stor del av ökningen.

Detta är oroande eftersom Donald Trump förmodligen inte drar slutsatsen att om USA:s ekonomi går bättre trots det ökade handelsunderskottet är det inte ett problem. Istället kan man förvänta sig att han blir ännu mer militant i sin protektionism. Handelskrig är bra och lätta att vinna, har Trump sagt, och därmed gjort det till en prestigesak att visa förbättrade siffror.

Dock finns det ekonomer som menar att USA handelsunderskott i själva verket är felberäknat. En stor del av USA:s export består av tjänster, medan Trumps administration enbart räknar varuexporten.

Brian Peck, Center for Transnational Law and Business vid the USC Gould School of Law, säger att tjänsteexporten till Kina visade ett överskott på 38 miljarder dollar 2016. USA:s totala BNP består i dag till 70 procent av tjänsteproduktion och inom det området ökar dessutom exporten snabbare än när det gäller varor enligt CCTV:

”He said that the United States magnifies its trade deficit with China, as the calculation used by the administration excluded the U.S. surplus in service trade with China, which was worth 38 billion U.S. dollars in 2016. Moreover, trade in services actually represents over 70 percent of the U.S. GDP and the vast majority of the country’s employment.

”And the U.S., with most trading partners including China, has a trade surplus in services. So the deficit that the administration refers to is simply only for trade in goods. So it’s not an accurate reflection of the true trade relationship between China and the United States, or the U.S. and its other trading partners,” said Peck.

Peck warned that Trump’s tariffs on China may backfire and undercut the U.S. trade system, as well as lead to China’s retaliation and the disruption of global trade.

Peck varnar också för att stora amerikanska företag som Walmart och Amazon riskerar att skadas av ett handelskrig. De är beroende av import från Kina.

”There are major U.S. manufacturers, retailers like Amazon and Walmart and others, that depend a lot on imports from China, whether it’s for manufacturing purposes, whether it’s to sell consumer goods. And they are concerned, because this will have a major impact on the economy. And not only on raising the cost of goods, either for production or for consumers in the U.S., but indeed, if a trade war were to ensue, or to start, as we know China has already threatened to retaliate against certain types of U.S. products,” Peck said. ”

Just presumtiva problem för Walmart understryker att handelshinder alltid drabbar de med lägst inkomster som är beroende av importerade produkter med lägre priser. Walmart är också en viktig arbetsgivare för ungdomar och minoriteter.

Det bästa sättet för USA att komma till rätta med sitt underskott i handelsbalansen, om man nu uppfattar det som ett problem, är att minska sitt stora federala budgetunderskott och stimulera amerikanerna att spara, framför allt till ålderdomen. Amerikanerna shoppar för mycket och sparar för litet.

Till det kommer uppenbarligen att öka sin tjänstesektor och tjänsteexport. Förmodligen går det inte att göra med politiska åtgärder, men Trumps fokus på just den varutillverkande industrin, exempelvis bilindustrin, bidrar inte till något.

Industrisamhället förklaras ibland vara på väg bort. Men det är fel i den mening att det aldrig tidigare har tillverkats så mycket industriprodukter som i dag. Välstånd består fortfarande av främst hus, mat, kläder, utbildning, transportmöjligheter, kommunikation all den utrustning och de mediciner som behövs för sjukvård samt infrastruktur. Man kan inte tänka sig välstånd utan materiella produkter. Däremot försvinner industrisamhället allt mer som sociologisk företeelse. Det finns ingen arbetarklass i form av otaliga utbytbara människor vid ett löpande band. De jobben har successivt försvunnit sedan 70-talet och ersätts av industrirobotar eller tillverkningsprocesser som av andra skäl behöver allt färre människor.

Istället ökar tjänsteinnehållet i produkterna. En modern bil är otänkbar utan miljoner mantimmar programmering, design, marknadsföring, service, finansieringstjänster. Detsamma gäller verkstadsteknisk utrustning. Att det inte finns så många människor som tillverkar något på en industri längre, betyder inte att den automatiserade industrin är ett självspelande piano som tuffar och går av sig själv vecka ut och vecka in. Det krävs människor för att hålla den igång.

Men de klassiska industrijobb som Trump drömmer om kommer aldrig tillbaka. Oavsett hur många nävar grus i handelsmaskineriet han slänger.

 

 

 

Mer skåpmat från protektionisterna

De senaste fem åren har protektionisterna i Sverige (och EU) återanvänt ett fåtal felaktiga argument. Det är kanske dags att hitta nya eller helt enkelt lägga ner verksamheten.  I en SvD-artikel den 11 december angriper Max Andersson EU-parlamentariker (MP), V...

Mer skåpmat från protektionisterna

De senaste fem åren har protektionisterna i Sverige (och EU) återanvänt ett fåtal felaktiga argument. Det är kanske dags att hitta nya eller helt enkelt lägga ner verksamheten. 

I en SvD-artikel den 11 december angriper Max Andersson EU-parlamentariker (MP), Valle Karlsson, ordförande Seko och Daniel Suhonen,
chef fackliga idéinstitutet Katalys, det nya frihandelsavtalet mellan Japan och EU.

I praktiken har Daniel Suhonen skrivit om den artikel han i lite olika versioner spritt de senaste fem åren, först i debatten om  TTIP-avtalet mellan EU och USA och sen om CETA-avtalet mellan EU och Kanada.

Artiklarna driver alltid tre återkommande (sannolikt medvetna) missförstånd:

  1. Att avtalen inte har starka skrivningar och sanktioner när det gäller arbetsrätt och miljö.
  2. Att avtalen skulle innebära någon form av tvång att privatisera offentlig verksamhet eller att en gång privatiserad verksamhet skulle permanentas för evig tid.
  3. Att näringslivet skulle få någon form av veto kring lagstiftning för att inte försvåra handeln.

Dessa påståenden är fel eller helt irrelevanta.

Det stämmer att EU:s avtal med Japan inte har långtgående skrivningar om arbetsrätt eller miljö. Men Japan är redan med i ILO, FN:s samarbete om arbetsrätt. Japan har också skrivit under Parisavtalet och andra internationella konventioner när det gäller miljön. Det ger onekligen en intressant insikt i Suhonen/Andersson/Karlssons världsbild att de uppfattar att de vita européerna borde civilisera de primitiva Japanerna. Men Japan är en fullt demokratisk rättsstat som deltar i de flesta internationella samarbeten. Och är vi säkra på att vi vill att Japan skall ha inflytande över EU:s lagstiftning när det gäller miljö och arbetsrätt? En avtal är en kompromiss mellan olika intressen.  Japan är ett land där man inte strejkar, har extremt kort semester och jagar val. Det är kanske bra att vi slipper inflytande från japanerna?

Avtalet tvingar inte heller något land att privatisera någonting. Här förefaller författarna inte förstå hur ”privatiseringar” går till. Antingen säljer staten, kommuner och landsting aktier i offentligt ägda bolag som till exempel Telia, avyttrar fast egendom eller lägger ut verksamhet på entreprenad.

Entreprenadavtal är alltid tidsbegränsade, det kräver EU, och om en kommun väljer att inte göra en ny entreprenadupphandling utan köra egen regi finns det ingen som kan hindra det. Om stat eller kommun säljer aktier eller fast egendom kan man självklart inte bara ta tillbaka egendomen. Det spelar ingen roll vad som står i ett handelsavtal. I en rättsstat gäller äganderätten och undantag görs bara i synnerligen speciella fall.

Följande citat från artikeln visar tydligt på den närmast bisarra okunskapen hos författarna:

”Skulle en högerregering exempelvis privatisera Systembolaget låses denna avreglering in och blir omöjlig att dra tillbaka utan att bryta mot avtalet, även för en framtida regering. Enligt avtalets logik kan graden av privatisering således som regel bara öka, inte minska, varvid Sveriges politiska manöverutrymme riskerar att väsentligen begränsas.”

Ja, om staten säljer vad som i praktiken är en detaljhandelskedja lär det inte gå att ”dra tillbaka” den försäljningen. Staten kan inte sälja något och sen ta tillbaka det. Men återigen har det knappast med något handelsavtal att göra. Vidare är avregleringen en helt annan sak. Systembolagets monopol är en sak, vem som äger Systembolaget är något helt annat. Om detaljhandelsmonopolet togs bort vore det förstås ytterst svårt att återinföra. Men knappast för att nån sakétillverkare skulle stämma svenska staten.

När det gäller näringslivets inflytande över lagstiftningen är det också en skröna. Moderna stater har regler för produktsäkerhet, miljö- och folkhälsa. När dessa förändras är det bra om de inte i onödan skapar handelshinder. För att undvika detta diskuteras regleringar med näringslivet. Men det är inte konstigare än att miljöorganisationer, konsumentorganisationer, fackföreningar, handikapporganisationer och många andra har forum där de kan framföra sina synpunkter. Men sen är det de demokratiskt valda politikerna inom EU som fattar besluten. Till saken hör att näringslivets representanter är lika goda demokrater och har exakt samma rätt till inflytande som fackliga företrädare, miljöaktivister eller vilken annan grupp i samhället som helst. Det är tack vare näringslivet som det alls finns resurser för fackföreningar, tankesmedjor och EU-parlamentariker (eller frihandelsbloggare för den delen).

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
3 % Andelen personbilar av svensk export

Missförstånd om handel i SvD:s ”Faktakoll”

Internationell handel är inte ett nollsummespel. Om inte alla vinner på att handla sker ingen handel.  SvD visar sig under vinjetten "Faktakoll" totalt missförstå en central detalj kring internationell handel: "Av presidentens (Donald Trump) kommentarer att ...

Missförstånd om handel i SvD:s ”Faktakoll”

Internationell handel är inte ett nollsummespel. Om inte alla vinner på att handla sker ingen handel. 

SvD visar sig under vinjetten ”Faktakoll” totalt missförstå en central detalj kring internationell handel:

”Av presidentens (Donald Trump) kommentarer att döma har han en starkt förenklad syn på handel, som går ut på att ett land vinner och ett förlorar. Så är det inte. Om USA importerar mer varor, exempelvis för att ekonomin går starkt, så ökar USA:s handelsunderskott. Samtidigt får förstås amerikanska konsumenter varor som har ett visst värde. Så i den meningen är handel ett nollsummespel.”

Skribenten förefaller här tro att konsumenterna nytta av importerade produkter exakt motsvarar deras nytta av pengarna importen kostar. Men så är det förstås inte. Amerikanska konsumenter uppfattar att värdet av det de köper är större än värdet av att spara pengarna eller något annat de skulle kunna använda pengarna till. Bytet i sig ökar värdet. Det enklaste exemplet är om en fotbollsspelare har en handboll, och en handbollsspelare har en fotboll, så kommer de båda ha glädje av att byta bollar med varandra trots att bytet inte orsakar att det uppstår fler nyttigheter. Det är det mest ursprungliga skälet till handel sedan stenåldern.

Men vad skribenten förmodligen menar är följande. USA har underskott i handelsbalansen. Amerikanerna köper mer från utlandet än de säljer till utlandet (främst Kina) vilket gör att pengar strömmar ut från USA. Trump anser att detta är skadligt. Men det är ett missförstånd. Först det första får amerikanerna nyttigheter för sina pengar. Och för det andra kommer pengarna — dollar — tillbaka till USA genom investeringar. Utlänningarna köper fastigheter i USA, aktier i amerikanska företag eller direktinvesterar genom att starta företag i USA. Inte minst investerar de i den amerikanska statsskulden genom att köpa amerikanska statspapper.

I längden kommer helt enkelt utflödet och inflödet (handels- och investeringsbalansen) att jämna ut varandra. Bli noll. Det är antagligen detta som SvD uppfattar som ett ”nollsummespel”. Men i själva verket är detta en av många processer i en marknadsekonomi som sammantaget leder till ökat välstånd.

En positiv tolkning är att amerikanerna är rikare än andra folk och därför kan shoppa av hjärtans lust i stället för att spara och arbeta hårt. Så är det säkert, åtminstone till en viss del. Men det är också fullt möjligt att en del av USA:s underskott i handelsbalansen är ett symptom på att amerikanerna lever över sina tillgångar därför att räntorna är låga och USA:s federala budgetunderskott allt större. Det kommer förr eller senare att straffa sig.

Men det är närmast omöjligt att med handelspolitiska åtgärder göra så mycket åt underskottet i handelsbalansen. Istället ökar det på grund av Trumps i vilket fall för tillfälle framgångsrika ekonomiska politik.

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post

Klimatet som svepskäl för protektionism

I DN skriver Jonas Ebbesson, professor i miljörätt och Andreas Duit, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet om att handelspolitiken bör användas för utpressning mot länder som inte uppfyller sina åtaganden enligt Parisavtalet. Frågan ä...

Klimatet som svepskäl för protektionism

I DN skriver Jonas Ebbesson, professor i miljörätt och Andreas Duit, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet om att handelspolitiken bör användas för utpressning mot länder som inte uppfyller sina åtaganden enligt Parisavtalet. Frågan är om det inte bara handlar om ett svepskäl för att kasta grus i den internationella handeln. 

Rubriken är ”Här är de realistiska alternativen till ”global despoti” mot klimatkrisen”.

Artikeln är inte främst ett svar på professor Torbjörn Tännsjös önskan om global diktatur för att komma till rätta med klimatproblemen, utan snarare en uppradning av mer realistiska och demokratiskt acceptabla åtgärder.

En av åtgärderna som författarna förespråkar är att göra handelspolitiken till ett verktyg för klimatpolitiken.

”Men Parisavtalet är bara en del i det internationella klimatarbetet. Vi vill se en modernisering av Världshandels­organisationen (WTO), som kopplar det internationella handelssystemet till klimat- och miljösamarbetet. Det nuvarande världshandelssystemet ger medlemsstaterna samma rätt att exportera sina produkter till andra medlemsstater oavsett hur produkterna har tillverkas. Det ställs inga krav på att medlemsstaterna ansluter sig till eller ­uppfyller befintliga globala regelverk om miljöskydd, inte att de genomför klimatinitiativ, inte att de efterlever regelverk för mänskliga rättigheter. Detta kan jämföras med EU, där liknande frihandelsregler tillämpas, men där de också knyts till efterlevnaden av till exempel miljö-, klimat och arbetslagstiftning. Med tydligare miljö- och klimatstyrning skulle WTO:s medlemsstater bara få åtnjuta frihandel och icke-diskriminering om de också levererade tydliga miljö- och klimatåtgärder i enlighet med Parisavtalet. Kanske kan på sikt även sambandet mellan klimatförändringar, frihandel och skydd för grundläggande mänskliga rättigheter, som nu bara antyds i Parisavtalet, stärkas.”

Till att börja med har författarna fel om EU. EU har helt eller delvis gemensamma regelverk när det gäller miljö, produktsäkerhet, fackliga rättigheter, men dessa genomdrivs inte genom handelspolitiken. Metoden är olika direktiv som beslutas gemensamt och sen införlivas med den nationella lagstiftningen.

Idén är inte heller ny. Macron har många gånger vädrat tankarna på någon form av koldioxidtullar på produkter som importeras till EU.

Men bortsett från det är idén dålig.

För det första behöver inte länder vara med i WTO. För det andra kan länder som är med i WTO ingå frihandelsavtal utöver WTO-reglerna. För det tredje ligger en stor del av världens handel utanför WTO. Det finns inget heltäckande, globalt handelsavtal. Försöken att skapa ett sådant ligger mer eller mindre på is. Ett skäl är att varje land har veto. WTO kan inte tvinga på länder en viss handelspolitik genom majoritetsbeslut.

Idén att världens länder skulle kunna förmås att enas om ett enda globalt avtal har hittills visat sig omöjlig att genomföra. Tanken att det skall bli möjligt att komma vidare under förutsättning att WTO med majoritetsbeslut skall kunna använda handelspolitiken för att utöva utpressning mot medlemsstaterna är milt talat optimistisk. En mer rättvisande beskrivning är att den helt saknar varje spår av realism.

Lägg särskilt märke till skrivningen ”Med tydligare miljö- och klimatstyrning skulle WTO:s medlemsstater bara få åtnjuta frihandel och icke-diskriminering om de också levererade tydliga miljö- och klimatåtgärder i enlighet med Parisavtalet.” Det handlar alltså inte om en idé att varor som är särskilt miljöskadliga skulle drabbas av handelshinder, utan om ett generellt system för att bestraffa länder som inte uppfyller sina åtaganden enligt Parisavtalet.

Skall alltså WTO, en organisation som är specialiserad på handelsfrågor, bli någon form av domstol som skall avgöra om länder uppfyller sina åtaganden enligt ett avtal på ett helt annat område? Eller skall detta avgöras av något annat organ och WTO helt enkelt bara verkställa straffet?

Och till sist, om världens stater inte gått med på att Parisavtalet skall bara bindande, och ett system med påföljder för brott mot avtalet, varför skulle de gå med på att ge WTO en sådan roll?

Det är svårt att frigöra sig från tanken att de båda professorernas idé syftar till att kasta grus i världshandelssystemet, klimatet är bara ett svepskäl.

Kommentarer

Magnus Nilsson, Frihandelsbloggenjanuari 15, 2019
Problemet är att det inte finns en gemensam koldioxidskatt inom EU. Sverige kan inte lägga tullar på varor från andra EU-länder. Dessutom skulle det bli enormt krångligt. Det finns ju redan ett avtal för att begränsa koldioxidutsläppen i världen, nämligen Parisavtalet. Generellt är det en bra idé att ha separata avtal och styrmedel för olika områden, då blir utvärderingarna enklare.
Björn Abelssonjanuari 13, 2019
En koldioxidskatt/tull på importerade varor som producerats i länder med lägre koldioxidskatt än i Sverige/EU skulle däremot kunna vara en bra idé. Att slå ut svensk produktion genom hög skatt på koldioxid och sedan i stället importera dessa varor från andra länder med lägre koldioxidskatt är inget bra system.

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
5,3 % Andelen läkemedel av svensk export

Frihandel i media vecka 2

2019-01-11 I The Washington Examiner diskuterar Philip Wegmann om Joe Biden skulle kunna bli Demokraternas presidentkandidat och vad det skulle innebär för USA:s handelspolitik: "If Joe Biden jumps in the race, and if 2020 is anything like the 1988 pr...

Frihandel i media vecka 2

2019-01-11

I The Washington Examiner diskuterar Philip Wegmann om Joe Biden skulle kunna bli Demokraternas presidentkandidat och vad det skulle innebär för USA:s handelspolitik:

”If Joe Biden jumps in the race, and if 2020 is anything like the 1988 presidential primary, it will be ”Make America Great Again,” minus the protectionism.

It was an unusually hot summer when Biden, then-chairman of the Senate Judiciary Committee, announced he was running for president. He burned bright. Past plagiarism brought him low. He dropped out of the race after just three months.

That first failed presidential bid is worth revisiting not just because Biden believes he is the last best hope for Democrats to defeat President Trump. It is also worth examining because of how Biden defined his candidacy between the two economic poles of unfettered free market capitalism and a command economy.

Even before he was Uncle Joe, Biden didn’t have time for fanatical economic piety or cultist protectionism. Take a look at his June 1987 announcement speech, an address he made from the financially strong Wilmington, Del.: “We cannot accept the naivete of free traders who ignore the flagrant abuses of our trading partners,” Biden said, “nor can we accept the morally bankrupt, easy answer on protectionism — an answer that smacks of defeatism. Protecting one job today at the cost of ten of our children’s jobs tomorrow is unacceptable.”

Biden said that in 1987, when unemployment was just 5.7 percent, growth was 3.5 percent, and malaise was an ugly word the country had nearly forgotten. Things are different this side of the last economic panic. The numbers are even better, but jitters remain thanks to the great recession. But if an older and wiser Biden believes what a younger and more idealistic Biden believed, we are in for a wild 2020.”

2019-01-10

I Göteborgsposten skriver Joakim Broman om att frihandeln gjorde Sverige rikt:

”Sverige var i mitten av 1800-talet inte bara fattigt, utan också genomreglerat. Ingen kunde fritt välja yrke eller starta företag, eftersom skråväsendet skyddade de etablerade från konkurrens. Räntan var reglerad, vilket ledde till brist på kapital, och många varor var belagda med antingen import- eller exportförbud.

Utländska varor var tullbelagda, vilket förstås gjorde dem betydligt dyrare. I många fall krävdes pass för att resa inom landet, och när utvandringen började ta fart diskuterades till och med möjligheterna att förbjuda den.

Dessa regleringar tog 1850- och 60-talens liberaler strid emot. Filosofin var laissez-faire, idag mest ett skällsord med koppling till nyliberalism, men då en viktig insikt om att ekonomin mår bäst av så få statliga ingrepp som möjligt. Fri konkurrens skulle råda: således avskaffade man skråväsendet och införde näringsfrihet. Man avskaffade ränteregleringen, och tog bort eller minskade tullar och import-/exportförbud. Frihandel skulle gynna såväl företag som konsumenter.

Tullstriden vid 1865 års riksdag beskrivs i Den svenska liberalismens historia av författaren Johan Norberg som en total seger. Samma år avskaffas ståndsriksdagen, finalen för decenniets liberala projekt och det första steget mot allmän och lika rösträtt.

Det är dessa reformer som lägger grunden för Sveriges industrialisering, som på allvar tar fart på 1870-talet. Från 1890 framåt är tillväxttakten dubbelt så hög som i början av århundradet, runt 3 procent. Det låter inte som så mycket, men innebär en takt som gör att inkomsterna åttafaldigas på 70 år. Vilket också beskriver vår resa under 1900-talet ganska bra. Mellan 1870 och 1970 var Japan det enda landet i världen som hade bättre tillväxt än Sverige.

Till detta bidrar också frihandeln. Tullarna har visserligen gjort vissa återkomster sedan striden 1865, inte minst i slutet av 1800-talet. Men som Johan Norberg beskriver hjälpte detta främst till att stärka arbetarrörelsen, som tjänat på att importerade varor blivit billigare. Det är en intressant delförklaring till att Sverige fått en socialdemokrati som genom sin historia i stort sett alltid värnat om den fria handeln – även när den senare lierade sig med “kapitalet”.”

2019-01-09

Frank Tang i South China Morning Post tycker att Kina skall inleda förhandlingar för att komma med i TPP:s efterföljare Comprehensive and Progressive Agreement for Trans-Pacific Partnership: (CPTPP): 

”The Chinese government should consider joining the Comprehensive and Progressive Agreement for Trans-Pacific Partnership (CPTPP), an 11-nation free-trade alliance, to show Beijing remains committed to open trade as its tariff battle with Washington drags on, a Chinese think tank said on Wednesday.

The US’ absence from the new trade block, which officially launched at the end of 2018, gives China a “time window” for expanding its “circle of friends” and avoiding being excluded from any new trade system, the Beijing-based Centre for China and Globalisation said in a research report unveiled at a media briefing.

Nations taking part in the CPTPP include Japan, Australia, Vietnam and Mexico.

(—)

The latest round of talks between US and Chinese officials concluded in Beijing on Wednesday. Delegates did not reveal what specifically was discussed, or if anything was agreed to.

Although Wang said China and the US were likely to reach a deal through negotiations, he acknowledged that differences would remain.

As such, joining the CPTPP would be a relatively easy way for Beijing to gain an edge over the US, he said, calling the prospect “low hanging fruit”.

But Beijing would serve its interests better by waiting two years to join in case a new US president replaces Trump in the White House after the 2020 election, as a new chief executive might have a different view on the issue of China joining the CPTPP, he said.

“Domestic opposition [against the CPTPP] in China has been disappearing, after the US pulled out of the deal,” Wang said. “The trade war has made people realise that the country must open up further for its own benefits.”

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
6,2 % Andelen livsmedel av svensk export

EU är ett frihandelsprojekt

Kritiken mot EU som protektionistisk organisation är fel. Unionen har en lång historia av att förbättra möjligheterna till handel både internt, med närområdet och globalt. Alla länder i EU har överlämnat sin handelspolitik till unionen. Det finns inge...

EU är ett frihandelsprojekt

Kritiken mot EU som protektionistisk organisation är fel. Unionen har en lång historia av att förbättra möjligheterna till handel både internt, med närområdet och globalt.

Alla länder i EU har överlämnat sin handelspolitik till unionen. Det finns inget alternativ till detta givet att vi har öppna gränser inom EU. Då kan EU-länderna inte ha var sina separata handelssystem.  Därför är det rimligt att ur en frihandelsperspektiv fråga sig om detta är den bästa lösningen.

I Sverige är kritiken mot EU inte särskilt framträdande. Någon risk att Sverige skulle hamna i en brittisk situation med folkomröstning finns inte inom överskådlig framtid. Det beror på en rad stora skillnader mellan Sverige och Storbritannien.

  • Sverige är inte en ekonomisk, militär, kulturell och vetenskaplig stormakt.
  • Sverige har inte kulturella och språkliga kopplingar till andra länder från den tid vi var ett globalt imperium.
  • Sverige har inte spelat en i huvudsak ärofull roll i två världskrig där vi räddat stora delar av Europa från Tyskland, men nu tvingas se dessa länder gadda ihop sig och försöka hunsa oss med obegripliga byråkratiskt påhitt och överhetsfasoner (det är i alla fall så en betydande andel av britterna upplever det).

Kort sagt är den brittiska situationen och självbilden helt unik. Självbilden är grandios, på delvis goda grunder, men Brexitsidans seger berodde förstås inte på strikt rationella överväganden i valmanskåren.

Men en kritisk synpunkt som då och då hörs i Sverige är att EU är ett protektionistiskt projekt. Vi betalar medlemsavgift till EU samtidigt som unionen hindrar oss från att handla fritt med länder utanför unionen. Vore det inte bättre att ha separata frihandelsavtal med EU och dessutom med resten av världen. Vi skulle styra vår egen handelspolitik och genomföra en konsekvent frihandelslinje.

Den första frågan är naturligtvis om detta skulle vara politiskt möjligt? Skulle vi kunna få en majoritet som vill lämna EU för att istället genomdriva en radikal frihandelslinje på nationell nivå? Utan att ha doktorerat i statsvetenskap tro jag man kan svara nej på den frågan. Den typen av opinioner finns i samma universum som rosa enhörningar och svenska VM-segrar i kricket.

Men den andra frågan är intressantare eftersom man kan resonera om svaret. Är EU ett protektionistiskt projekt?

Det första svaret är att EU från ett radikalt frihandelsperspektiv är positivt. Sverige har genom EU frihandel med sina viktigaste ekonomiska samarbetspartners. Att Storbritannien lämnar kommer bli ett mycket stort problem för Sverige.

Det andra svaret är att EU förstås har stor förbättringspotential både när det gäller den inre marknaden som verkligen inte är perfekt, och handelsrelationer med omvärlden. Det är därför inte likgiltigt vilka EU-parlamentariker från Sverige som väljs vid EU-valet i Maj.

Men för man ett resonemang som har mer bäring på verkligheten är svaret att EU är ganska bra ur frihandelssynpunkt.

För det första är EU inte slutet som frihandelsområde. Det finns det inre marknaden med mycket långtgående frihandel och institutionell samverkan mellan länderna. Till det kommer EFTA (European Free Trade Association) som består av Island, Norge, Liechtenstein och Schweiz. Därutöver finns det CEFTA (Central European Free Trade Agreement) med västra Balkan och Moldavien. De är alla medlemmar i WTO och har avtal med EU i form av det som kallas European Union Association Agreement, som innebär ett allt tätare samarbete på bland annat handelsområdet. Länderna är i teorin på väg mot EU-medlemskap även om detta i dagsläget ligger långt in i framtiden.

Dessutom har EU en tullunion som består av alla EU-länder, plus ytterligare några varav det viktigaste är Turkiet.

Till detta kommer ett stort antal frihandelsavtal som EU har med länder över hela världen och ett aktivt arbete inom WTO för att så gott det går bevara och utvidga den globala handelsordningen.

Så svaret är att EU inte är anmärkningsvärt protektionistiskt jämfört med enskilda länder. Det är vissa medlemsstater, snarare än EU-kommissionen, som står för protektionismen i EU. Dessa länder skulle rimligen inte vara mer frihandelsvänliga på egen hand.

Som så ofta handlar kritik  om att verkligheten jämförs med ett framfantiserat idealtillstånd och går utöver det enkla faktum att nästan allt skulle kunna göras en aning bättre.

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
16,5 % EU:s andel av världshandeln

Frihandel i media vecka 1

2019-01-03 Året börjar med en debattartikel från Magazin24 av Kristin Lahed, regionchef Svenskt Näringsliv Västmanland: "På 1860-talet var Sverige ett av Europas fattigaste länder. De efterföljande 100 åren växte vår BNP snabbare än något annat land i ...

Frihandel i media vecka 1

2019-01-03

Året börjar med en debattartikel från Magazin24 av Kristin Lahed, regionchef Svenskt Näringsliv Västmanland:

”På 1860-talet var Sverige ett av Europas fattigaste länder. De efterföljande 100 åren växte vår BNP snabbare än något annat land i världen, undantaget Japan. Den drivande kraften bakom ökningen var globaliseringen, att ett litet land i norra Europa fick tillgång till världsmarknaden. Frihandel är det som ligger bakom vår välfärd. Svenskarna är dessutom ett av de folk i EU som är allra mest positiva till frihandel.

Fortfarande kommer 45 procent av vår BNP från export. Det handlar om allt från råvaror från våra skogar, berg och åkrar, till högteknologiska IT-lösningar. Med långt till världsmetropolerna var vi tvungna att bli bäst på det vi gör för att konkurrera, och handel blev en del av vårt DNA. Det är därför företagare här i Västmanlands län säljer sina tjänster och varor över hela världen.

Det innebär också att andra säljer sina varor och tjänster till oss. Naturligtvis ska vi stötta lokala företag, men svensk industri och tillverkning är också beroende av import av råvaror och komponenter. Det ger oss möjlighet att specialisera oss på det vi gör bäst, och köpa in de varor och tjänster andra sköter bättre till ett lägre pris än det hade kostat oss att göra allt själva.

Över sjuttio procent av vår internationella handel sker inom Europa. EU har gett oss helt nya möjligheter att handla och samarbeta inom en av världens största integrerade ekonomier. EU:s inre marknad ger företagare från Västmanlands län tillgång till över femhundra miljoner potentiella kunder, och miljoner företag, investerare och samarbetspartners. Genom EU får vi dessutom tillgång till frihandelsavtal med icke medlemsländer, och kan agera på marknader som annars hade varit svårtillgängliga.

Europeiska unionen är såklart inte perfekt. Många företagare oroar sig för att EU skapar krångliga regler och ställer för detaljerade krav. Detta är i sig en utveckling vi måste motarbeta och driva på för en union som även fortsatt har Europas konkurrenskraft som ledstjärna. En union som undanröjer krångliga regler, skapar möjligheter för företag att konkurrera på lika villkor och garanterar den fria rörligheten för gods, varor och arbete.

Medlemskapet i EU och de frihandelsavtal som vi genom EU får tillgång till har gjort Västmanland rikare. Handel har gjort oss konkurrenskraftiga, skapat arbeten och gett oss förutsättningar att leva ett gott liv. Med rätt förutsättningar kan våra företagare fortsätta den utvecklingen och låta Västmanland blomstra.”

 

2019-01-02

Kanadensiska The Star skriver om Comprehensive and Progressive Agreement for Trans-Pacific Partnership (CPTPP):

”With ratification by all 11 CPTPP partners, Canadian business will have unprecedented access to the large Vietnamese, Chilean and Malaysian markets as well.

In just one mandate, the Trudeau government has concluded three landmark trade deals: the CPTPP; the Canada-EU Comprehensive Economic and Trade Agreement (CETA) with the European Union, world’s largest economy; and the U.S.-Mexico-Canada Agreement (USMCA).

And the Trudeau government is intent on forging a free-trade agreement with China, the world’s second-largest economy.

Canada depends on exports for about one-quarter of its economy. Among its fellow trade-reliant major economies, including Japan, Germany and Australia, Canada is unrivalled in its network of trade alliances, with the U.S. and the European Union, and in the Pacific Rim, Latin America and Australasia.”

 

2019-01-02

Japan Times skriver på ledarplats inte oväntat om samma ämne:

”The launch of multilateral free trade deals like the CPTPP and the Japan-EU economic partnership will serve to fend off the threat posed by the unilateral protectionism that is exemplified by Trump’s trade policies. For the participants in such pacts, the standard of trade liberalization that they agreed on in the deals should serve as a guide for them to rebuff potentially unreasonable demands from the U.S. Meanwhile, the U.S., which pulled out from the Trans-Pacific Partnership that Trump’s predecessor, Barack Obama, took the initiative to create, will be at a disadvantage in trading with CPTPP participants because it won’t enjoy the pact’s benefits, such as tariff cuts. Efforts must be made to maximize the benefits of these multilateral free trade pacts to grow the participants’ economies — and to show the U.S. what it stands to lose by staying out of such arrangements.

Expanding the CPTPP to other countries that have shown interest in joining, such as Thailand, Indonesia and Britain, will also be important to boost its presence, which was reduced by the U.S. pullout. The 11 CPTPP members will hold a Cabinet-level meeting in Tokyo this month to discuss entry procedures for new participants. The ongoing talks on the Regional Comprehensive Economic Partnership (RCEP) among 16 Asia-Pacific economies, including Japan, China and ASEAN members, should also be expedited to reach a broad agreement.

Japan also needs to hold its ground in the upcoming bilateral talks with the U.S. When Prime Minister Shinzo Abe agreed to the bilateral talks with the U.S. in his summit with Trump last September, Tokyo said it would not offer cuts in tariffs on farm imports from the U.S. beyond what it promised in its past free trade agreements. However, the U.S. side has indicated that it would seek tariffs reductions equal to or greater than the levels agreed on in the TPP pact. It it caves in to irrational U.S. demands under the threat of automobile tariffs — which the Trump administration has said would be put on hold while the talks with Japan are going on — Japan’s commitment to multilateral free trade regimes could be thrown in doubt. The government needs to be aware that much will be at stake when it faces the U.S. in the upcoming talks.”

 

 

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
1,1 % Oceanien och Antarktis andel av Sveriges export
Japan. Nu med handelsavtal.

Japans 2019 börjar bra — och det vinner alla på

2018 var inget vidare år för frihandeln, men 2019 började i alla fall bra. Särskilt för Japan som kommer med i två stora frihandelsavtal. Vid årsskiftet TPP-11, det vill säga TPP-avtalet utan USA, och i februari det stora frihandelsavtalet med EU. Båd...

Japans 2019 börjar bra — och det vinner alla på

2018 var inget vidare år för frihandeln, men 2019 började i alla fall bra. Särskilt för Japan som kommer med i två stora frihandelsavtal. Vid årsskiftet TPP-11, det vill säga TPP-avtalet utan USA, och i februari det stora frihandelsavtalet med EU.

Både Kina och USA lämnas utanför. De två giganterna kommer förstås inte påverkas särskilt mycket, men de ställs ändå vid sidan av ett sammanhang som präglas av samarbete, förutsägbarhet och lagstyre. Omvärlden har inte dragits in i USA:s och Kinas dysfunktionella sätt att hantera handelsfrågor.

Nikkei Asian Review sammanfattar:

”TOKYO — The Dec. 30 implementation of the 11-member Trans-Pacific Partnership trade pact ushers in a new era with nearly 40% of global gross domestic product under multilateral free trade agreements, standing in sharp contrast to the trade war in which America and China are mired.

The so-called TPP-11 will virtually eliminate tariffs eventually throughout the Pacific Rim community. For member nations, all Japanese tariffs on industrial goods will be eliminated, as will 82.3% of tariffs on farm, forestry and fishery products.

Separately, an economic partnership agreement between Japan and the European Union takes effect in February. It will abolish tariffs on 94% of Japanese goods and 99% of EU products.

Japan will enjoy a huge windfall. Tariffs on Japanese exports to Canada, Australia and three other countries would decrease by about $2 billion in the first year alone, estimates Toshiki Takahashi, chief economist at the Tokyo-based Institute for International Trade and Investment.

Japanese tariffs on imports will drop by about $1 billion that year. And the country’s corporations are moving into position to take advantage.

The 38.5% tariff on beef imports from Australia and New Zealand will gradually fall until hitting 9% in year 16. So Aeon Suntory Wine International is cutting prices on imported wine thanks to the EPA between the EU and Japan. Starting with shipments on Feb. 1, the day the pact comes into force, 69 categories of wine will receive discounts of about 1% to 11%.

Trading house Itochu spent about 5 billion yen ($45 million) lifting its stake in Vietnamese textile maker Vinatex, becoming the largest shareholder next to the Vietnamese government. Itochu intends to capitalize on the TPP’s impact to clothing exports.

A 10,000 yen coat headed for Canada would have the nearly 20% tariff reduced to zero. The room for discounts and the potential profit margin would boost the competitiveness of the business. Itochu plans to expand exports from Vietnam by 50% to 100 billion yen by 2021.

Meanwhile, TPP nonmembers China and the U.S. will be left out in the cold.

After Japan entered into an EPA with Chile in 2007, Chilean wine gained a price advantage and in 2015 beat out French wine as Japan’s most popular by import volume. Back in 2007, imports of American wine and Chilean wine both hovered around 10,000 kiloliters. In 2017, imports from Chile were eight times as high those from the U.S.

When Japan’s free trade sphere grows even larger, such other U.S. products as beef will start to lose appeal. In other TPP nations, American autos and auto components will lose their competitive advantage.”it Aeon Retail lowered prices on select, popular varieties of Tasmanian beef in early December.

Det är bara att önska oss alla lycka till inför 2019. I huvudsak har världens länder hållit huvudet kallt och inte dragits in ett globalt handelskrig.

Skriv vad tycker:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Stäng posten Läs nästa post
58,4 % EU:s andel av Sveriges export
Visa flera posten